Per Lodenius

Följande motion har jag lämnat till Riksdagen. Den handlar om tillgänglighet och hur våra myndigheter och kommuner svarar upp mot det.

Sveriges myndigheter och kommuner ska vara öppna och tillgängliga för alla. Som en del i detta måste språket i information från offentlig förvaltning vara begripligt för alla medborgare. Detta finns också reglerat i ett flertal lagar och direktiv, bland annat Förvaltningslagen (§7) och Regeringens Förvaltningspolitiska proposition (2009/10:175 s.53), Förordningen om de statliga myndigheternas ansvar för genomförandet av integrationspolitiken (1986:856), Förordningen om myndigheternas ansvar för genomförandet av handikappolitiken (2001:526) och Språklagen (2009:600).

Särskilt Språklagen och Förordningen om myndigheternas ansvar för handikappolitiken, med riktlinjer och tolkningar, poängterar att information ska utformas med tanke på människors olika kommunikativa behov, bland annat att omkring en fjärdedel av befolkningen är läsovana eller har lässvårigheter. För många människor med läsovana eller lässvårigheter är information på så kallad lättläst svenska till stor nytta, kanske till och med avgörande, för att kunna tillgodogöra sig information från myndigheter och andra samhällsinstanser.

Trots tydliga krav om myndigheternas ansvar att se till att deras information är tillgänglig för alla medborgare, saknar fortfarande många myndigheter och kommuner viktig information på lättläst svenska. Bland annat saknar 70 procent av landets 290 kommuner och 58 procent av 228 myndigheter information på lättläst svenska på sina webbplatser.

Arbetet med att ta fram lättläst information från myndigheter och kommuner går alltför långsamt, trots att det finns krav på att man ska tillgodose behovet för personer med lässvårigheter. Flera av landets mest medborgarnära myndigheter bör därför få utökade krav i sina regleringsbrev att arbeta med att göra sin information tillgänglig för personer som av olika anledningar har svårigheter att tillgodogöra sig skriftlig information. Bland annat bör detta ske genom att erbjuda lätt tillgänglig information på lättläst svenska.

Vi har under sommaren kunnat följa en debatt om den nya sjöfyllerilagen. Det är Norrtäljes kommunalråd Kjell Jansson (M) och min partikollega, landstingsrådet Gustav Andersson (C), som i ett utspel för fram önskemålet att bland annat återgå till den tidigare promillegränsen för sjöfylleri.
Det har också i debattartiklar i Norrtelje Tidning efterfrågats min syn på frågan, då jag under flera år har propagerat för den ändring av sjöfyllerilagen som genomförts.
I dag är gränsen för rattfylleri på väg och till sjöss 0,2 promille. Nya lagar, som sjöfyllerilagen, ska självklart följas upp och ses över. Finns det delar i lagen som inte fungerar som det är tänkt så ska de också självklart rättas till. En del i sjöfyllerilagen, som kan behöva ses över, är vem som anses ansvarig för framförandet av båten och därmed också kan göra sig skyldig till sjöfylleri.
Men att återgå till en separat promillegräns för sjöfylleri, som i den tidigare sjöfyllerilagen, är inte någon bra idé. Risken att förolyckas på en farled eller vid en vältrafikerad hamn är inte nämnvärt mindre än på en landsväg eller på en parkering. Dessutom finns det även på sjön, liksom på land, oskyldiga medtrafikanter som utsätts för den onyktres risktagande.
Visst, det är skillnad om man färdas i en båt ensam på en spegelblank sjö än om man stormar fram med en stark motorbåt i en hårt trafikerad farled, men samma sak gäller för vägtrafiken och där är regelverket enhetligt. Med detta resonemang borde man i så fall ha skilda regler för hur mycket alkohol du får dricka innan du färdas fram på E 18 än om du kör på en enslig skogsväg – och det har vi ju inte.
Så här under sommaren är det många som är ute med båt i någon av våra vackra skärgårdar eller på någon blänkande insjö. Men idyllen kan snabbt förändras. Vid många olyckor med båt liksom med bil, så finns alkohol med. Hälften av alla som drunknar har druckit alkohol och med alkohol i kroppen försämras såväl omdöme som balans och överlevnadstiden kortas om du skulle falla i vattnet.
Sjöfylleriet är inget lätt problem att komma tillrätta med, men vi har i alla fall några enkla verktyg som vi definitivt måste använda. För det första är det enda rimliga att tillämpa samma promillegräs för all trafik, oavsett om den sker på vatten eller väg. För det andra behövs en fungerande nykterhetskontroll.

Centerpartiets politik utgår från alla människors lika rätt och värde. Vi har därför länge varit pådrivande i kampen för HBT-personers likaberättigande. Nu vill vi sätta extra fokus på hbt-kompetens inom utbildningsområdet och särskilt inom elevhälsoverksamheten.
Dagens undersökningar ger en dyster bild av hälsosituationen för unga HBT-personer och statistiken är allt annat än uppmuntrande. Hälsan är klart sämre bland unga homosexuella, bisexuella och transpersoner jämfört med heterosexuella. Särskilt alarmerande är att var fjärde ung homo- och bisexuell kvinna uppger att de försökt ta livet av sig och att var femte av 16-25 åringarna i gruppen har utsatts för fysiskt våld av en närstående (dubbelt så stor andel som bland unga heterosexuella). Den större utsattheten gäller även hot om våld, fysiskt våld och kränkande bemötande eller behandling.
Samtidigt som många av dessa unga mår bra är det inte desto mindre viktigt att arbeta med dem som inte gör det. Vi ser särskilt allvarligt på problematiken i skolan, då det är en starkt identitetsformande livsperiod. Skolinspektionen har visat att många skolor har allvarliga brister i sitt arbete mot kränkande behandling och trakasserier. Vi vet att skolan är en plats där många unga hbt-personer blir utsatta för kränkningar och övergrepp. En utsatthet som kan få långsiktiga negativa konsekvenser och djupgående trauman som följd och som fokuserar på den unges sexualitet och identitet. Kombinationen av en otrygghet i hemmet och skolan försätter ofta unga i en outhärdlig situation och gruppens ofta låga förtroende för samhällets olika institutioner riskerar att förvärra situationen.
Utsattheten kan motverkas och en del av lösningen stavas KUNSKAP. Skolans arbete med värdegrundsfrågor och HBT behöver utvecklas. Ett arbete som bygger på ökad kunskap om hur man ska kunna motverka ungas utsatthet. Vi vet att det hälsopreventiva har stor betydelse för att främja en god hälsa hos barn och ungdomar.
- Det förebyggande arbetet är avgörande för att minska antalet självmord bland unga HBT-personer. Därför vill vi ta vårt ansvar och uppmana alla Stockholms läns kommuner att HBT-certifiera sina elevhälsoverksamheter, säger Tobias Gillberg, ordförande för CUF StorStockholm.
- Vi tycker att det är rimligt att ställa krav på att personal inom skolhälsovården har tillräcklig kunskap om HBT-frågor för att säkerställa god omvårdnad och bra bemötande. Dessutom tydliggör den nya skollagen kommunernas ansvar för elevhälsoverksamheten att inkludera psykologiska och psykosociala insatser, vilket betonar vikten av att säkerställa HBT-kompetens inom området, säger Per Lodenius, riksdagsledamot och distriktsordförande för Centerpartiet i Stockholms län.
En certifiering skulle tydligt signalera att frågor som rör hbt-personers livssituation är prioriterade och att verksamheterna aktivt arbetar för att alla elever ska känna sig trygga i mötet med elevhälsan. Centerpartiet i Stockholms län ser denna uppmaning som en del i att göra Stockholms län öppnare och samtidigt värna om ungas hbt-personers okränkbara rätt att få vara sig själva!

Idag meddelade Maud Olofsson att hon inte ställer upp till omval som partiledare på stämman i Åre i höst. Maud har varit partiledare i tio år och förde fram Centerpartiet till ett regeringsparti 2006. En regering som också fick förnyat förtroende vid valet 2010.

Maud har betytt mycket för Centerpartiets framgångar under de tio år hon varit paritledare. Men någon gång så måste man lämna vidare till nya krafter. ”Lämna över stafettpinnen” som Maud uttryckte det på presskonferensen.

Jag hade gärna sett att detta överlämnanden hade skett ett år senare, på den extrastämma partiet kommer att hålla 2012. Det hade legat bättre i tiden och partiet skulle också haft mer tid för en ordentlig process för att ta fram efterträdaren. Nu valde Maud att annonsera sin avgång en vecka före midsommar. Jag har full respekt för hennes beslut och det är det partiet nu har att förhålla sig till.

Självklart så intensifieras nu spekulationerna om vem som ska bli den nya partiledaren. I pressen så har Annie Johansson och Anna-Karin Hatt under en längre tid lyfts fram. Men jag kan se fler lämpliga kandidater, som exempelvis EU-parlamentarikern Lena Ek och min riksdagskollega Johan Linander, för att bara nämna ett par.

Det kommer nu att vara några månader då olika namn kommer att lyftas upp som troliga och önskvärda kandidater. Jag hoppas på en öppen och positiv process, som leder till att vi på stämman i Åre i september väljer en ny partiledare, som styr Centerpartiet in i en ny framgångsvåg. En partiledare som låter partiet växa genom förnyelse och samtidigt värnar de kärnvärden Centerpartiet alltid stått för. Ett Sverige där hela landet får utvecklas, en miljö- och klimatpolitik som drivs av en utvecklingsoptimism och sist men inte minst, en tro på människan och den inneboende kraften hos varje individ.

För att främja sparandet bland låg- och medelinkomsttagare vill Centerpartiet införa ett grundavdrag på kapitalinkomster såsom ränta på banksparande och utdelning på aktier. Med bättre villkor för småspararna skapas en större trygghet och mer egenmakt för vanliga människor.

Egna pengar på banken är ofta en klassfråga. Faktum är att många låginkomsttagare saknar tillräckliga besparingar för att kunna köpa nya glasögon om de gamla går sönder eller klara av dubbla hyror vid en flytt. En undersökning från Sifo visar att 29 procent av svenskarna har mindre än 10 000 kronor i ekonomisk buffert. För många är det helt naturligt och mer eller mindre nödvändigt att leva ur hand i mun.
Det är en helt annan kultur än när Birgitta Lilliehööks serie om Spara och Slösa var som mest populär runt andra världskriget. Då var det självklart att spara till ett eget hus eller en ny bil. Idag är det naturligt att ta sms-lån för att köpa kläder eller höja lånet på villan för att åka till Thailand.

Detta värderingsskifte har lett till negativa konsekvenser. Många går miste om tryggheten som ett eget sparande innebär. Dessutom blir alltför många överskuldsatta. Enligt Kronofogden finns idag omkring 400 000 personer som har så stora skulder att de inte klarar av att betala av på dem. Det leder till stora påfrestningar på den psykiska hälsan och det sociala livet.

För att gynna sparandet föreslår Centerpartiet ett grundavdrag på kapitalinkomster runt 5 000 kronor per år. På så vis blir det mer lönsamt för vanliga människor att regelbundet sätta undan pengar för framtiden.

Enligt den nya skollagen som gäller från i höst, så är det enbart elever som har en utvecklingsstörning eller en betydande och begåvningsmässig funktionsnedsättning på grund av hjärnskada, föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom, som ska gå i särskola. Det innebär att en elev som enbart har diagnosen autism inte ska gå i särskola. Detta stöddes också av samtliga remissinstanser som valde att yttra sig i frågan när regeringen presenterade sitt förslag till den nya skollagen. Socialstyrelsen och Diskrimineringsombudsmannen efterfrågade dock övergångsbestämmelser för de elever som idag är inskrivna i särskolan men som i den nya skollagen inte längre bedöms tillhöra särskolans personkrets. Tyvärr har regeringen inte tagit fram några övergångsregler i denna del.

Många av de elever med autism som idag är placerade i särskolan har bara utretts för just autism. Eftersom autism tidigare har möjliggjort en skolgång inom särskolan har man inte gått vidare med att också utreda om det finns en utvecklingsstörning. Det innebär att en elev med autism som idag är placerad i särskolan måste ha rätt till att få en kompletterande utredning för att se om det även finns en utvecklingsstörning. Det finns säkerligen elever inom särskolan idag som endast utretts för autism men som också skulle konstateras ha en utvecklingsstörning om också det togs med i utredningen.

Att det är enbart den elev som har en utvecklingsstörning eller en betydande och begåvningsmässig funktionsnedsättning på grund av hjärnskada som har rätt till särskola, innebär att kommunerna måste se över hur man ska anpassa undervisningen för de elever som tidigare placerats i särskolan men som inte längre tillhör denna personkrets. Det är viktigt för varje enskild elev det handlar om, att man får bästa möjliga stöd för att kunna fortsätta sin skolgång utifrån de förutsättningar man har. Utvecklingsstörning eller ej.

Med den nya skollagen ställs krav på kommunerna att hitta lösningar för de elever som idag går i särskola men som enligt den nya skollagen istället ska läsa enligt grundskolans kursplaner. En möjlighet är att låta eleven gå kvar i sin gamla i särskola, men läsa enligt den vanliga skolans kursplan. Men det får inte bli en lösning för nya elever med autism. Kommunerna måste ta fram förslag till hur man från hösten ska möta den nya gruppen elever som inte längre ska gå i särskolan. Det kan ske genom mindre undervisningsgrupper, fortbildning av lärare eller helt andra modeller. Det viktiga är att man ser på de behov som finns och att det i ett inledningsskede också kan komma att behövas extra resurser för detta.

Den nya skollagen är en bra och viktig lag där det bland annat förtydligas vem som ska få gå i särskola. Särskolan är viktig för de elever som behöver denna skolform. Samtidigt så innebär en placering i särskolan begränsningar när det gäller möjligheter till vidareutbildning och arbete när man blir äldre. Den nya skollagen ger bättre förutsättningar för eleverna i särskolan samtidigt som den förtydligar vem särskolan ska vara till för. Det är viktiga framsteg som är värda att försvara.

Särskola är en skolform där man får en individuellt anpassad skolgång utifrån särskolans kursplaner. Den är en viktig skolform, men den ska endast vara till för barn och ungdomar som har en utvecklingstörning.

För ett barn som har en utvecklingsstörning så kan särskolan vara den bästa skolformen för att kunna utvecklas utifrån sina förutsättningar. Samtidigt innebär en placering i särskola begränsade möjligheter till både vidareutbildning liksom tillgång till arbetsmarknaden. Därför är det mycket viktigt att det bara är de elever som verkligen har behov av särskola som också går där.

Men särskolan har sedan början av 90-talet haft en kraftig ökning av elever. Redan i valrörelsen visade Centerpartiet på problemet att det finns elever som felaktigt hamnat i särskolan. Elever som borde ha fått stöd på annat sätt än en placering i denna skolform. Vi föreslog då att en sanningskommission om särskolan bör tillsättas.

Nu har Skolinspektionen presenterat en rapport där man kartlagt elever som placerats i särskolan i 30 kommuner. Resultaten är nedslående. De visar på att många placeringar i särskolan är felaktiga. Samtliga 30 undersökta kommuner får hård kritik.

Alliansen genomför nu förändringar i den nya skollagen som gör mottagandet till särskolan mer rättssäker. Tillsammans med de förslag till ändringar av gymnasiesärskolan som presenteras i Skolinspektionens rapport så kan särskolan bli mer flexibel och riktad till dem som verkligen är i behov av denna skolform.

Men detta räcker inte. Alla de som redan blivit felaktigt placerade i särskolan måste få chans till upprättelse och ny chans till den utbildning de har rätt till.

Vi återupprepar därför vårt förslag från valrörelsen. Tillsätt en sanningskommission av särskolan för att granska vilka fel som begicks då så många fler elever började placeras i särskolan från 1990-talet och framåt.

De som felaktigt placerades i särskolan bör få möjlighet till skräddarsydd vuxenutbildning, lärlingsutbildning eller andra insatser med särskilt stöd och med 100 procent studiebidrag

Att åtgärda problemen för att få en mer rättssäker prövning till särskolan är viktigt. Men vi får inte glömma de elever som redan har hamnat fel i systemet och som riskerar att hamna i utanförskap redan i unga år.

Tack vare Centerpartiet presenterades i slutet av mars en utredning som föreslår en skyldighet att anmäla missförhållanden inom skolväsendet, förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen, en så kallad Lex Sarah i skolan.
Även Socialdemokraterna har i riksdagen motionerat om behovet av att införa en Lex Sarah i skolan och det är glädjande att de insett behovet av en sådan reform, trots att det är Centerpartiet som skapat och målmedvetet förhandlat fram reformen i alliansregeringen. Vi ser nu ett mönster i att Socialdemokraternas skolpolitik närmar sig alliansen i fråga efter fråga.

Vi behöver pröva nya vägar för att stärka lärarnas yrkesansvar för t.ex. förekomst av mobbning och trakasserier. Antalet elever som mobbas och far illa i skolan minskar inte. Och nyligen visade en rapport från Skolverkets att flera antimobbningsprogram inte fungerar som det var tänkt. Efter modell från hälso- och sjukvården vill Centerpartiet därför pröva om det på skolans område kan införas motsvarigheter till Lex Sarah. En sådan lagstiftning skulle inte bara tydliggöra lärares ansvar utan också stärka dem i deras professionella yrkesutövning.

För elevernas skull behöver lärares ansvar skärpas. För en enskild elev kan en lärares insatser vara av helt avgörande betydelse för hans eller hennes framtidsmöjligheter. Vi måste komma bort från en skola där lärare inte får möjligheter att ge elever som behöver det extra stöd eller där skolledning och annan skolpersonal ”blundar” för mobbning.

Det behövs en ny lagstiftning för elevernas skull. Idag är lärare skyldiga att anmäla till sociala myndigheter om de misstänker att en elev far illa i hemmet. Men det finns inte någon motsvarande skyldighet att anmäla brister i skolans verksamhet när elever far illa eller om en elev utsetts för felbehandling i undervisningen, som leder till att elever inte lär sig i den utsträckning som de borde kunna förvänta sig.

EU har kommit med sitt besked vad gäller om föreningar i Sverige ska betala moms eller inte. Det blev ett besked som kommer att slå hårt mot Sveriges föreningar om det genomförs.

Idag är ideella föreningar undantagna från moms-plikten. EU vill ta bort detta undantag trots att Sveriges regering försökt att förhandla fram en kompromiss. EU-kommissionens besked är ett hårt slag mot svensk föreningsrörelse och det civila samhället.

Det är befängt att momsbelägga ideella krafter såsom barns och föräldrars engagemang och hobbyverksamhet. Det är inte heller många föreningar som har medlemmar som är intresserade av att sitta uppe sent på kvällarna med momsredovisning eller har råd att ta in den ekonomiska expertis som behövs.

Det händer ibland att EU blir alltför klåfingrigt och i detta fall går EU klart längre än vad som är okej. EU ska syssla med rätt saker och inte stävja människors engagemang i föreningar och idrottsrörelser. Ideellt engagemang ska främjas och inte påläggas extraskatt. Tills frågan är helt avgjord kommer vi fortsätta att tillämpa de nuvarande reglerna för momsfrihet.
För Centerpartiet är människors engagemang i det civila samhället helt avgörande.

Varför kultur som utövas i form av dans ska beskattas med 25 procents moms, medan annan kultur- och idrottsverksamhet är belagd med väsentligt lägre moms, är svårt att få en rimlig förklaring till. Det är hög tid att erkänna dansen som den viktiga kulturyttring den är i vårt samhälle. Momsnivån för musikverksamhet bör vara den samma vare sig publiken dansar eller inte.

Verksamheter i samhället är belagda med olika momsnivåer. Många är förståeliga och kan tyckas vara rättvisa. Åtminstone för de flesta. Men sen finns det några, enligt oss, ologiska skillnader. Ett exempel på en ologisk skillnad av momsnivåer, är den så kallade restaurangmomsen. Om jag tar med min mat hem från restaurangen så blir det lägre moms, än om jag sätter mig vid ett bord i restaurangen, för att äta samma mat.

Ett annat exempel på ologisk momsbeläggning är den så kallade dansmomsen. Momsnivån vid en musikkonsert, där publiken sitter och lyssnar, är 6 procent. Det gäller också om dans framförs på scenen inför publiken. Men så snart åhörarna själva börjar dansa till musiken ska tillställningen beläggas med 25 procents moms. Av någon obegriplig anledning stiger alltså momsnivån om publiken dansar till musiken som framförs.

Dansen är en verklig folkrörelse som finns över hela landet och som varje vecka samlar massor av människor på restauranger och i andra lokaler för att dansa. Dans till dansband har också fått en renässans genom bland annat det populära TV-programmet Dansbandskampen. Dansen har en mycket viktig social funktion, och är samtidigt också stärkande för folkhälsan genom den fysiska aktivitet som dansarna utövar.

Många mindre etablerade dansorkestrar och dansarrangörer skulle få det lättare att överleva med de minskade kostnader en lägre momsnivå för danstillställningar skulle innebära. Med en lägre moms skulle också fler restauranger, nattklubbar och andra arrangörer över hela landet ha större möjlighet att erbjuda dans till levande musik för sina besökare.

Jag har tillsammans med min riksdagskollega Johan Linander, motionerat i Sveriges Riksdag för att få en ändring till stånd. Vi tycker att det borde finnas en bred enighet i att göra denna förändring, men samtidigt vet vi att det finns ett motstånd från finansdepartementet som gärna vill få in så stora momsintäkter som möjligt. Visst är mervärdesskatten statsfinansiellt viktig, men de olika momssatserna måste ändå vara logiska och väl avvägda. Att ha låg moms när publiken sitter och lyssnar på en musikkonsert men hög moms när åhörarna dansar till musiken är inte logiskt.